Det är lätt att tänka sig att alla skomodeller som görs på en och samma läst alltid kommer att passa likadant. Det behöver inte nödvändigtvis vara sant, utan modellens mönster kan påverka hur skorna sitter på foten.

 

Till att börja med det mest givna exemplet, som också de flesta känner till, att det skiljer sig mellan hur de tre huvudtyperna av skomodeller sitter – alltså oxfords, derbys och loafers – även då om de görs på samma läst. Oxfordskor har en sluten snörning som går ihop nedtill vid vampen, med plösen som en lös bit innanför. Den modellen är i regel lite tajtare än en derby med öppen snörning, där plösen är en del vampen och du har en större öppning med snörningens vingar som sitter ihop med siddelarna på skon. Framför allt vid platsen där mönstret skiljer sig åt, insteget, är det som passformen påverkas, men det kan generellt upplevas som att derbyn blir lite rymligare. Munkskor i de flesta formaten är mer som derbys, då de har en större öppning.

En derbysko med sin öppna snörning lämnar mer plats för insteget.

Loafers är så klart lite speciellt, då de ju inte kan justeras hur hårt de sitter. De påminner därför som skomodell mer om oxforden rent passformsmässigt, i att den är tajtare generellt. Men nu är det ju så att de flesta gör speciella läster för loafers. Det är inte så att man, som många tror, sänker insteget för att det ska hålla emot bättre, utan faktiskt precis tvärtom. Insteget på en specifik loaferläst är höjt, detta för att göra det lättare att komma i och ur skon. I gengäld tar man in på sidorna vid skons öppning och gör den tajtare här, för att man inte ska glida ur skon och den generella volymen vid öppningen blir densamma som på vanliga läster. Det går dock att göra loafers på vanliga snörskoläster, vilket en del tillverkare gör, de kan sitta utmärkt (vissa som har problem med hälglapp på loafers kan till och med tycka de sitter bättre), men då vara lite svårare att få på och av.

Att göra mönster för skor är i grund och botten matematik. Bild: Golding / The HCC

Men utöver dessa mer givna exempel så är det också bra att vara medveten om att när en skotillverkare gör en sko så utnyttjar de mönstret för att följa efter lästens, och sedermera då fotens, form. Mönsterteknik är en hel vetenskap i sig, och inget vi ska grotta ner oss i i detalj, men jag ska ge ett exempel. Tänk dig en wholecut, som alltså är i ett stycke läder som i regel sys ihop bak i hälen. Här har du väldigt lite utrymme att forma ovandelen på förhand efter skons form, utan du behöver göra mycket av arbetet vid pinningen (när skon träs på lästen). Om du istället tar exempelvis en vanlig plain cap toe oxford, så är mönstret gjort för att kunna sätta ihop den så att den följer med runt lästen, så att den redan när ovanlädret är ihopsytt i mångt och mycket har antagit den form de kommer ha på skon. Det är som nämnts innan ofta så att det vi ser och är vana vid, tycker är snyggt, från början gjorts ur praktisk synvinkel, och den vinkel som går från snörningen och följer med bak för svänga ned mot klacken är gjord så för att då kan du enkelt forma ovandelen efter lästen.

Här kan man få en bild av hur man utnyttjar mönstret för att forma ovandelen som den slutgiltiga skon.

Vidare kan man säga att mönsterdesign är estetitik, medan mönstertillverkning egentligen är matematik (vilket också är varför det numera finns många datorprogram som används vid mönstertillverkning för skor). Lägger du en ihopsydd ovandel av en wholecut och en plain cap toe oxford bredvid varandra så kommer wholecuten vara mer som en plattfisk jämfört med den relativt formliga ovandelen bredvid. På den slutliga skon kan du också därför uppleva att en plain cap toe oxford eller en adelaide eller liknande följer foten lite mer, att det smiter åt lite mer längs hålfoten exempelvis, då mönstret bidragit här, medan wholecuten inte fått samma hjälp. Särskilt på fabrikstillverkade skor där man inte har möjlighet till samma noggrannhet vid pinningen kan skillnaden upplevas, handpinnad noggrant gjord bespoke skiljer sig mindre åt mellan mönstren i upplevelsen av passform, om man tar den här typen av exempel. Även kvaliteten på mönstren, hur bra de är gjorda efter lästens form, kan påverka passformen lite.

En wholecut är förutom det lilla du kan göra när för formen vid sömmen baktill i övrigt helt platt. Den behöver mer arbete för att formas efter lästen.

Medan ett traditionellt oxfordmönster kan göras så ovanlädret följer lästens form redan på förhand, så att säga, vilket syns i hur ovandelen liksom står upp här när delarna är ihopsydda.

I den här artikeln kan du läsa mer om det närbesläktade ämnet hur mönstret påverkar hur skon töjer sig.