De senaste åren har efterfrågan på vanliga kohudar sjunkit dramatiskt, på vissa håll har man till och med börjat gräva ned hudarna då ingen vill ha dem. Anledningen är att fler vill ha så kallat veganläder, att läderskor generellt minskar, med mera. Än så länge är premiumhudar skonade, men frågan är om den här utvecklingen kommer att nå även hit.

 

Sedan decennier tillbaka har den generella upplevelsen bland kvalitetsskoindustrin varit att det är svårare och svårare att få tag i bra hudar. Lyxmodehusen, biltillverkare och andra starka aktörer har klivit in och tagit allt större andelar av den minskande kakan av kvalitetshudar. Den här utvecklingen har jag skrivit om i flera inlägg, men också om ljusningar som att nya EU direktiv kring bättre djurhållning väntats ge bättre kvalitet på hudar. När det gäller den bredare produktionen av läder, inte minst större kohudar och annat som inte håller samma kvalitet som de bästa kalvhudarna, så har de senaste åren inneburit en dramatisk gir mot en ny verklighet.

Efterfrågan på kött är fortfarande stor generellt i världen, men skinnet vill färre och färre ha. Bild: Weekly Times

Från att efterfrågan på läder varit uppe på rekordnivåer med höga priser generellt för hudar runt om i världen, har det störtdykt de senaste åren. Los Angeles Times skrev nyligen en uppmärksammad artikel i ämnet kring situationen för amerikanska hudar, men det har rapporterats liknande tidigare och från andra stora råhudsproducenter som Pakistan och Australien.

Som förhoppningsvis bekant så är allt läder en restprodukt från matindustrin, huvudsyftet är alltid kött och mejeriproduktion, men när djuren slaktas tar man så klart hand om så mycket som möjligt. Biprodukterna brukar stå för omkring 10% av det totala värdet av djuret, och av dessa har huden alltid varit mest värdefull och stått för omkring hälften av biprodukternas värde. Idag ser det i många fall helt annorlunda ut, det är inte helt ovanligt att huden bara är 5% av alla biprodukternas värde, alltså inte ens 1% av det totala värdet för djuret. Efterfrågan på kohudar är i vissa fall så låg att du inte ens hittar köpare till annat än de hudar som håller någorlunda nivå, och de sämre hudarna får man helt enkelt göra sig av med, ofta gräva ned dem och låta dem förmultna. Ett rejält slöseri med resurser, kan man tycka.

Här en grafik som visar på nedgången av värdet på huden från stut (yngre kastrerad tjur, alltså ett mellanting mellan kalv och kohudar kan man säga). För kohudar har minskningen generellt varit än mer dramatisk. Bild: Farm Bureau

Hur kommer då det här sig? Det handlar som alltid om en kombination av anledningar, men främst är det att folk inte köper läderskor i samma utsträckning som förr (en majoritet av världens läderproduktion har alltid gått till skoindustrin), man klär sig mer casual och har sneakers i tyg eller andra sorters material, samtidigt som så kallat veganläder blir allt populärare. Där finns ett stort miljömässigt problem i att nästan allt sådant läder är plast i olika slag, även om det händer positiva saker inom området med versioner som kan andas och som framställs helt eller delvis av biologiskt material som fruktskal med mera. Även de rådande globala handelskonflikterna påverkar lädernäringen.

Garvningstunnor. Bild: Kero Leather

Som sagt, det här rör främst den bredare läderindustrin, än så länge är utbudet av premiumhudar, inte minst europeiska, betydligt mindre än efterfrågan och det är fortfarande svårt för tillverkare av klassiska skor att hitta bra material. Men frågan är hur utvecklingen blir framöver. Man ser redan att bilindustrin har bromsat in sina inköp av läder för att istället satsa på andra material som börjar efterfrågas i högre utsträckning. Och om den bredare läderindustrin får problem och minskar, kommer det på olika sätt också gå ut över råhudsleverantörer och garverier som gör premiumläder.

Ingen vet var det landar. Kanske kommer hela näringen att gå in i en djup kris som slår även mot toppen av Europeiska läderindustrin. Eller så blir det lättare för tillverkarna av kvalitetsskor att få tag på de bästa hudarna om efterfrågan minskar på annat håll. Tiden får utvisa.