Eiji Murata som ligger bakom Main d’Or är en av de högst ansedda bespokeskomakare i världen bland folk i branschen, men fortfarande är han relativt okänd för de flesta skointresserade. Här en stor köpguide med en beställning av ett par semi brogues som bas, där det mesta man kan tänkas behöva veta om Main d’Or är inkluderat, bland annat massvis med bilder från tillverkningen.

 

43-årige Eiji Murata växte upp med en pappa som jobbade i skobranschen, och efter att ha själv jobbat på skofabrik i Tokyo-stadsdelen och skomeckat Asakusa samtidigt fick han studerade skodesign och tillverkning på en skola i staden. En av lärarna på skolan var Chihiro Yamaguchi, japansk pionjär inom nya vågen av bespokeskomakare i landet och grundare av märket Guild of Crafts. Eiji Murata insåg att det var göra skor för hand han ville ägna sitt liv åt, och det är precis vad han gjort nu i 13 år.

Eiji Murata.

Glaskabinett med sampleskor.

Fantastisk finish.

Main d’Or-sula.

Efter att tidigt ha uppmärksammats i japanska stilmagasinet Men’s Ex fick han en stabil kundbas, som vuxit sakta med åren allteftersom ryktet om de oerhört välgjorda skorna som Eiji Murata tillverkade i sin lilla workshop utanför Tokyo i Chiba, under namnet Main d’Or (franska för gyllene hand), spridit sig. Med interneteran har han så klart blivit mer uppmärksammad, framför allt de senaste åren, men då han inte har någon hemsida och det fortfarande inte finns jättemycket bilder på hans skor (googlar du är hälften av bilderna tagna av mig) är han som sagt fortfarande relativt okänd.

18 spi (stygn per tum), 16 spi, 14 spi.

Samples uppradade.

Quarter brogue.

Efter att bland annat undertecknad uppmuntrat honom intensivt (läs: tjatat) om att han borde starta Instagramkonto gjorde dock Eiji Murata detta i höstas (ett konto med bilder från mobilen som är mest aktivt och visar tillverkning, ett med bilder med kamera som läggs in via datorn som mer är på färdiga skor), och det är en fröjd att följa med långa bildserier som ingående visar olika delar av tillverkningsprocessen. Ungefär en dag i veckan arbetar han som lärare på en hantverksskola i Tokyo, där han lär nya aspirerande bespokeskomakare grunderna, och det märks på hans instagram att han har en pedagogisk ådra och att han är mycket öppen med att dela med sig av sina kunskaper.

Arbetsbänk för bottning.

Verktygstavla.

Eiji pinnar ett ovanläder.

Eiji Murata har fortfarande sin workshop i Chiba, det tar ungefär 30-40 minuter att åka tåg hit från centrala Tokyo, och ytterligare en kvart i taxi. Han arbetar ensam och gör allting själv; måttagning, mönstertillverkning, lästtillverkning, nåtling, bottning och finishing. Han har en del sampleskor på display här, ett 15-tal, där majoriteten är nättare dressade skor men också mer casual modeller och grövre skor för att visa på hur han gör olika skotyper.

 

Utbud och priser

Main d’Or erbjuder enbart full bespoke, vilket innebär att lästerna är helt personliga och det är upp till kunden att välja modell och alla detaljer. Självklart, som alltid, bör man titta på befintliga skor och lära känna Eiji Muratas stil och sätt bygga skor, för veta att det är något som tilltalar en. Han är helt japanskt skolad, och det syns på flera sätt i hans husstil, främst i olika konstruktionsdetaljer som exempelvis den markerade övergången mellan sulkant och midja, samtidigt är den övergripande looken brittiskt inspirerad.

Olika nyanser av brunt plus en svart.

Priset för full bespoke hos Eiji Murata är sett till nivån på skorna och i jämförelse med många andra bespokeskomakare relativt lågt, de börjar på 26 500 SEK inklusive skoblock (300 000 yen för skorna, 35 000 yen för lästade skoblock). Väljer man annorlunda läderval eller mer komplicerade modeller går priset upp. För att komma i kontakt med Eiji Murata, maila till main.d.or2.13@gmail.com (det fungerar med engelska).

 

Beställning och måttagning

Main d’Ors skor är svårtillgängliga. Då han aldrig håller trunk shows eller liknande är det bara vid besök i hans showroom i anslutning till workshopen som du kan göra en beställning, och du måste också tillbaka dit två gånger för fittings (han gör alltid två fittingskor), allra helst en tredje gång då Eiji Murata gärna vill se de färdiga skorna på för att kunna se eventuella korrigeringar som fortfarande behöver göras för kommande beställningar. Att åka tre-fyra gånger till Tokyo under ett par år är inte alla icke-japaner som har möjlighet att göra, naturligtvis. För en första beställning får man räkna med ungefär två års väntetid i dagsläget, med fittings då ungefär med 7-8 månaders mellanrum. Självklart kan man göra dessa fittings glesare i tid, men då blir också väntetiden ännu längre.

En del av kundernas läster.

Då han som sagt jobbar helst ensam är produktionen mycket begränsad, ungefär 15 par skor om året gör han. Då jobbar han ändå cirka tio timmar alla dagar i veckan, bara några japanska helgdagar tar han ledigt, men då han har lektioner på skolan som tar en del tid och lägger ungefär 150 timmar på varje första beställning (med hela processen inräknat, lästtillverkning, testsko, modifiering av läst, samma process igen för ännu finare andra testsko, och sedan färdigställande av läst och sko) blir outputen liten. När man har en läst klar och lägger ytterligare beställningar blir väntetiden kortare, i och med att inga fittings behöver göras, men man får räkna med ungefär ett år ändå.

Vid besöket i hans lilla showroom bjuds du på en kopp grön te och får slå dig ner i soffan för att först gå igenom detaljerna på skon du vill beställa. Eiji Murata pratar lite engelska, och han har ett förberett dokument på (halvdan men begriplig) engelska som förklarar processen. Har man möjlighet är det dock att föredra att man har med sig någon som kan tolka på japanska, då är det lättare att göra sig förstådd och undvika missförstånd.

Under beställningen av mitt par. Modellen till höger var min utgångspunkt. På bilden syns också det engelska informationsdokument han har, samt lite läderprover.

Som alltid är det enklast att utgå från någon av de samples som finns, och i mitt fall var det en ljusbrun semi brogue-sko som jag fått upp ögonen för. Det jag ändrade från hans sample var att ha dolda öljetter för snörningen, ingen gimping (den taggiga kanten längs läderdelarna), och en mindre markerad övergång mellan sulkant och midja. Eiji gör också normalt en klack som han bygger upp en del upptill mot kanten på ovanlädret, det ville jag ha lite mindre uppbyggt. Enkel lädersula och hans svarta ”pianolackade” sulfinish. Lädret jag valde var ett ljusbrunt anilinfärgat vintageskinn från italienska garveriet Ilcea, väldigt trevligt. Lästformen en klassisk rund tå. Eiji Murata antecknar hela tiden alla detaljer som man kommer överens om, och även detaljer som exakt sultjocklek, klackhöjd, medaljong och brogueing (storlek på den) och så vidare gås också igenom.

En tydligare bild på förlagan till min sko.

Läderprover.

Huden från Ilcea som jag valde att göra skorna i.

Efter att skon man vill beställa är satt, är det då dags för måttagning. Först ställer Eiji en del frågor om hur man önskar sin passform, vilka passformsproblem man brukar uppleva och så vidare. Själva måttagningen är sedan extremt grundlig. Mängder av mått tas både stående och sittande, med och utan strumpor. Han ritar av dem på olika sätt, och foton tas av fötterna i olika vinklar. För min del brottades han mycket med hur han skulle jobba runt min hallux valgus på framför allt höger fot.

Ett verktyg för att hjälpa till få avteckningen runt foten bli helt korrekt.

Fotproblem diskuteras.

 

Första fitting

Den första testskon är klar cirka 7-8 månader efter beställning och måttagning. Det är en lite enklare testsko i samma mönster som beställts men utan eventuell brogueing, fortfarande handrandsydd men med enklare limmad sula. Du provar den på plats, och Eiji kontrollerar noggrant passformen, klämmer och känner, antecknar och frågar. Passformen på min testsko var helt okej, men en del att fixa. Den var lite tajt vid mina stortåknölar, en del luft ovanpå vampen, och tåformen lite väl symmetrisk.

Mitt första par fittingskor. Gjort i samma läder som jag beställt i, men får bitar av huden som han ändå inte skulle använda för riktiga skor.

Skorna på fötterna.

Eiji Murata funderar.

Undersidan av min läst, med markeringar efter det system som Eiji använder vid lästtillverkningen, kallat Kagami.

 

 

Andra fittingen

Ytterligare 7-8 månader senare kommer ett paket på posten med ett nytt par testskor. Dessa är finare gjorda, handrandsydda med riktiga mönstret och i rätt läder (om än sämre bitar), ordentligt byggd klack, riktigt bra finish, och så vidare. Dessa används under någon månad för att ha en riktigt bra uppfattning om hur kunden uppfattar passformen inför nya besöket hos Eiji.

Andra testskon görs mer eller mindre identisk med hur slutgiltiga ska vara, förutom randen. Finishen är riktigt fin, och det är lite sorgligt att de ska kasseras efter bara någon månad.

Även om man kan imponeras av dessa testskor, så personligen tycker jag att fittingskor som har en sulkant som motsvarar färdiga skon gör det lättare att se den slutgiltiga skon framför sig.

På fötterna.

Många av problemen som fanns vid mitt första fittingpar var fixade, men däremot var tåboxen aningen kort och låg nu, så mina stortår gick i. Det gjorde att jag inte kunde använda skorna så jättemycket, men fick ändå tillräckligt bra uppfattning om vad som behövde göras. Vid fittingen hos Eiji Murata tar man med skorna, och i mitt fall skar han nu upp dem också för att få en bättre bild av vad som behövde göras framföra allt vid tån. Den höjdes lite, samtidigt som vi kom överens om att tån skulle göras lite längre, och mönstret korrigeras lite utefter detta. Förutom det var de fortfarande lite tajta vid fötternas bredaste del, och så några andra mindre saker som skulle fixas.

På plats hos EIji Murata igen, där han markerat upp oliak korrigeringar på skorna.

Eiji markerar på lästen.

För att få en bättre bild av tåproblemen skar han upp skorna, något han vanligtvis inte gör.

Fotografering. Här kan man nästan se att det är lite plats för tårna.

 

 

Tillverkning

Eiji Muratas skor är extremt distinkt gjorda. Man kan se förstå att han också jobbar som lärare som ska få andra att förstå hur det går till, då allting görs väldigt tydligt, rent, rakt, ja igen, distinkt. Nedan en ordentlig bildserie som går igenom många delar av tillverkningen av mitt par.

De slutgiltiga lästerna, där man kan se hur tån förlängts och även lagts på på sidorna vid bellen.

Mönstret börjar ritas ut på lästen.

Förflyttat till tvådimensionellt. Eiji markerar också ut sidförstärkningar och annat, så blir ganska späckat.

De färdiga mönsterdelarna innan de ska placeras ut ordentligt på lädret.

Delarna utskurna, och med brogueingen klar. Alla hålen är utslagna för hand.

Ovanlädret ihopsytt. Även denna del gör Eiji själv, och imponerande väl utfört.

Den blötlagd bindsula fästs på lästen.

De blockas sedan för att få formen ordentligt, Eiji Murata använder cykelslang för att hålla bindsulan tätt emot.

Häl- och tåkappor utskurna och skärflade (när de tunnas ut mot kanterna).

Kapporna blockas.

Här har ritsläppen skurits ut och med en syl prepareras hålen för randsömnaden. Notera ut han använt en härdare (som dock är ganska mild, då ju lädret ska böjas sedan vid användning) på utsidan, vilket gör det extra prydligt.

Ovanlädret pinnas på lästen.

Lite längre fram i den processen.

Tåkapporna pinnade.

Glasas till.

Dags att sy randsöm.

Randsömnad påbörjad.

Randsömnad avslutad.

Här har han satt dit gelänk (förstärkningen i midjan) och börjat bygga upp för den välvda. midjan.

Bottenfyllning, korkplatta och mer läder.

På plats.

Dags att fixa yttersulan.

Yttersulan preppas på insidan.

Ditlimmad.

Ritsen som sulsömmen ska sys i skärs upp.

Uppskuren och urkarvad för att rymma en söm.

Med ett uppvärmt fudge wheel markeras sedan var stygnen ska göras ovanpå randen. Som synes används ett hjul för 14 spi (stygn per tum).

Avlappssöm in the making.

Mycket snyggt och prydligt.

Inte bara på ovansidan, utan även under. Nästan lite sorgligt det ska täckas…

…när ritsen läggs ned igen.

Sulkanterna jämnas till med en glasbit.

Sedan med en varm kantfummel, här jämnas blind welten vid midjan till.

Nästa kantfummel.

Börjar anta sin slutgiltiga form.

Nu markeras stygnen yttterligare. Först med att gå över dem med samma fudge wheel som användes innan stygnen gjordes, vilket måste göras i exakt samma markeringar.

Sedan används en stitch prick för att trycka ihop och markera stygnen ännu tydligare.

Här hur det ser ut efteråt.

Nu dags att bygga klack.

Egengjorda gummibitar.

Läderslitdelen för klacken.

Klacken börjar byggas, här trimmas kanten grovt.

Klackarna färdigbyggda och slipade någorlunda.

Sandpapper för slipa till dem mer ordentligt. Finare och finare papper används.

Här har ett första lager sulkantsfärg lagts på.

Verktyg för finish av kanterna.

Vax bränns in på syulkant och klack.

Yttersta lagret av narven glasas bort på sulan.

Svart färg.

Flera lager.

Eiji Murata är känd för sina mycket glansiga sulor, det åstadkommer han genom att mätta dem ordentligt med vax, som synes.

Lite längre in i processen.

Sulkant putsas.

Sulan får också vaxpolish på sig.

Dags fixa de infällda tåjärnen.

Utskuret så att sulsömmen ligger intakt under.

Tåjärn skruvas på plats. Alla bilder från tillverkningen: Eiji Murata

 

 

Slutresultat

Skorna levereras i en vanlig skolåda med två ganska tjocka skopåsar. De lästade skoblocken är ihåliga, med en bakre del som är lite mindre i storleken. De känns mycket gediget gjorda. Skorna har en spit shine på tån och bra glans ovanpå bakkappan, men det är ingen högglans över hela skorna som det är på hans sampleskor, då det ju bara skulle spricka upp direkt när de börjar användas.

Vad som däremot är i nivå med hans sampleskor är den fantastiska finishen och byggkvaliteten. Bilderna nedan talar för sig själva, men det är verkligen ett imponerande hantverk. Det är rent och prydligt, nåtlingen är oklanderlig, den täta sulsömmen och finishen av randen är imponerande, kraftigt välvda och tajta midjan underbar, och så vidare. Sedan är så klart även Eiji Murata mänsklig, det finns saker som inte är helt 100 procent. Exempelvis kan man se att han fått anstränga sig lite för att hålla klackarna identiska, eller att han inte inte riktigt fått till det helt jämnt på högerskons utsida där midjesulkanten möter klacken och ovanlädrets brogueing går ner. Men det är verkligen småsaker i sammanhanget. Det är absolut världsklass på bygget av de här skorna.
Även materialet är som förväntat utmärkt, Ilcea-lädret är mjuk och följsamt med fin yta.

När det gäller passformen har Eiji Murata lyckats riktigt bra, bästa första paret jag haft hittills bland alla bespoke eller semi bespoke som jag beställt. Då sulan är aningen tjockare än traditionella brittiska skolan för enkel lädersula, och kanske också lite på grund av användandet av härdare på exempelvis bindsulan, så tar det ett antal användningar innan de börjar mjukna ordentligt. De klämde också lite på ovansidan av tån i början, innan lädret mjuknat, en inte helt ovanlig grej på nya skor, vilket dock brukar försvinna när lädret mjuknat, så även här. Nu efter kanske 20-talet användningar är de helt ingångna, och passformsmässigt är den egentligen enda lite större korrigeringen som jag ser behöver göras är formen på hälarna, då jag får lite hälsläpp om jag inte snörar åt ordentligt. De håller inte riktigt fötterna på plats. Det är också en del luft fortfarande bakom stortåknölen undertill. I övrigt bara mindre korrigeringar som behöver göras till nästa par.
Formmässigt skulle jag också vilja sänka tåpartiet någon millimeter. Han la ju på här efter sista fittingen då tårna gick i, men tror man skulle kunna ta bort lite grann och få aningen smäckrare form på tårna.

Jag hade högt ställda förväntningar på Main d’Or, och är väldigt glad över att de förväntningarna infriades. Andra paret är redan beställt.

Vi avslutar med ett antal bilder på mästerverken:

De mycket prydligt gjorda skorna.

Framifrån.

Här kan man se att tårna är ganska höga, kunde vara någon millimeter lägre från där kappan börjar och framåt, för vara helt ideal form i mina ögon.

Skon sedd i profil utifrån.

Inifrån. Notera hur mönstret på bakkappans brogueing går ner precis mitt i mot klacken på båda sidorna. Det är ingen slump att det ser ut så.

Den fantastiskt gjorda sulsömmen och finishen av sulkant och rand.

Ännu närmre titt.

Sett i profil.

Mycket vackert hur midjan bara försvinner långt in under hålfoten.

De fantastiska undersidorna.

Kraftigt uppbyggda midjor.

Pianolackfinishen glänser trevligt.

Precisionsbyggd klack.

Sett bakifrån.

Skarpt.

Blind welt-midja, där sulan alltså läggs över randen så sömmen göms helt och hållet.

Närbild på nåtlingen.

I princip perfekt.

Main d’Ors vackra lösning för sömmen bak.

Flätad försärkningssöm.

Mer av undersidan.

Klackens främre kant är härligt skarp.

Glansig klack.

Avslutar med några bilder med skorna på fötterna.