Den gångna veckan har jag spenderat i Northampton, där jag bland annat besökt flera olika fabriker. Här lite olika kuriosa som snappats upp under dessa besök. Bland annat om att köpa hudar från rätt säsong, om uppkomsten av den moderna versionen av Scotch grain-lädret, och om varför John Lobb Paris tvingades göra om alla sina mönster.

 

Tillkomsten av den moderna versionen av Scotch grain

Modernt Scotch grain-läder.

Präglat läder har funnits länge, Scotch grain-mönstret likaså. Men i mitten på förra seklet var det standard att man använde corrected grain-läder när du gjorde präglat grain-läder. När Jonathan Jones i början på 80-talet nyligen tagit över huvudansvaret på Crockett & Jones ville han ha präglat läder som inte var korrigerat, samma typ av full grain-läder som gick att göra burnish på som det slätpressade kalvlädret. Han fick då franska garveriet Du Puy att utveckla ett Scotch grain-läder av den här typen, som omedelbart blev väldigt populärt och som idag är den typ som är standard när det handlar om präglat grain-läder.

 

 

John Lobb Paris tvingades göra om alla mönster

Maskinen som skapade en hel del problem.

För cirka fyra år sedan skulle John Lobb Paris byta ut en gammal trotjänare i deras RTW-fabrik i Northampton, tåpinningsmaskinen som drar den främre delen av ovanlädret över lästen och fäster den. De gjorde en ordentlig investering i en toppmodern maskin från italienska företaget Reces, till en kostnad av drygt en miljon kronor, som också likt deras gamla mer manuella maskin enkelt kunde ställa in hur trycket fördelas. När de började prova maskinen insåg de snart ett stort problem. Då den nya maskinen pinnade på ett annorlunda sätt, fungerade inte de gamla mönstren. Tillslut insåg de det oundvikliga, de skulle behöva göra om alla företagets mönster. Över 70 olika modeller fick mönstren korrigeras, för alla storlekar och olika vidder. De arbetade med detta under ett års tid, började med de viktigaste storsäljarna och gick sedan vidare. Först två år efter inköpet kunde den börja användas och betala tillbaka sig med att producera skor.

 

 

Olika läderleverantörer för John Lobb

En så kallad Museum Calf-hud hos John Lobb, denna från italienska garveriet Bonaudo, där olika märken och sämre delar av huden markerats upp för att clickern ska undvika dessa när mönsterdelarna skärs ut.

John Lobb Paris främsta styrka brukar tillskrivas deras höga nivå på ovanlädret. Då Hermés, som ju äger företaget, länge ägt bland annat välkända garveriet Annonay och numera också Du Puy, har det alltid pratats om att garverierna gett det bästa materialet till Hermés egna verksamheter, däribland då Lobb. När jag besökte fabriken och pratade med deras läderansvarige framkom dock att så inte alls är fallet. John Lobb Paris köper läder precis som alla andra även från Hermés-garverierna Annonay och Du Puy, och att det mesta av materialet oftast kommer från andra garverier. Precis som de flesta andra jagar de bästa materialet för stunden och skiftar garverier efter var de kan få tag på bäst material. Det syntes tydligt på hyllorna med hudar, det var rätt lite från Annonay och Du Puy, för tillfället var det mesta från olika italienska garverier. Som exempel var andelen Annonay-hudar i läderlagret betydligt större hos Crockett & Jones än hos Lobb. Så det handlar mer om att John Lobb Paris har en väl fungerande inköpsverksamhet för material än att de favoriseras av egna garverierna.

 

 

Hudar från rätt säsong

Hudar inspekteras hos Gaziano & Girling.

Mer om läder. Jag har många gånger skrivit om alla de parametrar som är viktiga för att få bra läder från djuren, där ett är att de mår bra av en hel del utevistelse då det exempelvis stärker huden och den mindre stressiga miljön ute är bättre för djuren och därmed huden än att bara stå inne i trånga boxar. Men problemet, sett ur en skotillverkares perspektiv, är då att det blir betydligt fler märken på djuren som vistas ute från bland annat grenar, staket och så inte minst insekter. De flesta hudarna som blir läder för kvalitetsskor kommer från djur i Frankrike, Italien, Tyskland och Polen, och här kan djur vistas ute året runt. Hudar från kalvar som levt större delen av sitt liv under vinterhalvåret och går till slakt på vårkanten kallas för vinterhudar, och då insektspopulationen är betydligt mindre under vintern så är det ofta mindre märken på dessa. På Gaziano & Girling strävar man numera efter att köpa på sig hela årets läderlager med vinterhudar, då dessa håller en bättre nivå än sommarhudarna.