Dags då för den utlovade uppföljningen på förra inlägget om läder från olika djur, nu alltså om olika garvnings- och behandlingsmetoder av lädret. För enkelhetens skull utgår vi här enbart från kalvläder och olika metoder för detta, men självklart används samma typer av behandling även för många andra typer av skinn. Det finns också mängder av andra garvnings- och behandlingsmetoder som jag inte kommer att gå in på här, då jag enbart kommer att hålla mig till varianter vanliga inom skotillverkning.
Garvningsmetoder
Kromgarvning
Den vanligaste garvningsmetoden av läder till kvalitetsskor. Kallas om det är anilinfärgat (mer om det nedan) på engelska ofta för box calf. Kromgarvning går fort och är en förhållandevis billig garvningsmetod i grunden, och det är absolut inte så att bara riktigt fina skor är kromgarvade utan det används till allt från lågdbudgetskor till de finaste bespokeskorna, men skillnaden består där i hur kromgarvningen är utförd och framför allt i grundkvaliteten på lädret. Kromgarvning ger ett mjukt, töjbart, vattenbeständigt och tåligt läder som är enkelt att färga. Krom är en miljöfarlig metall, och kromgarvat läder ska sopsorteras som miljöfarligt avfall. Det är mindre farligt trevärdigt krom som används vid garvning, men vid förbränning övergår det till giftigt sexvärdigt krom som är cancerframkallande.¨
 |
| Hela hudar som har den karaktäristiska silverfärg som blir av kromgarvning. |
Vegetabiliska garvningsmetoder:
Tanningarvning
Tannin, eller garvsyra, är det som oftast används vid vegetabilisk garvning av ovanläder, då även denna metod gör skinnet mjukt och följsamt. Tannin är så kallade polyfenoler som gör skinnet beständigt och hållbart. Det tar längre tid att genomföra en sådan här vegetabilisk garvningsmetod än att garva med krom. Innerfodret i skor är ofta i vegetabiliskt garvat läder, detta då man gärna vill ha naturligt behandlat material så nära huden. Tanningarvning kombineras ibland också med olika barksorter för olika karaktär på slutresultatet. Kan också kombineras med kromgarvning, kallad då ofta kombinationsgarvat, eller veg re-tanned, där man får en kombination av egenskaperna från krom och veg-garvat.
 |
| Vegetabiliskt garvat läder får till skillnad från kromgarvat direkt en naturlig och fin brun ton. Bild: Difeltro |
Ekgarvning
Vanligt till finare lädersulor. Ekgarvning är en tidsrkävande metod där tjockt läder ligger i stora tunnor i ungefär ett års tid, tillsammans med framför allt stora mängder ekbark. Lädret blir mycket hårt och väldigt tåligt. Exempelvis tyska Joh. Rendenbach och brittiska Bakers sulor, som betraktas som bland världens finaste lädersulor, är ekgarvade.
 |
| Ekgarvade sulor från Joh. Rendenbach. Bild: Hobson Derby |
Kastanjebarksgarvning
I princip identiskt med ekgarvning både till tillvägagångssätt och slutgiltig produkt. Kastanjebarkgarvat läder används också till främst sulor och är i princip lika hållbart som ekbarkgarvade sulor. Välkända brittiska garveriet Thomas Ware använder sig av kastanjebarkgarvning till sina finaste lädersulor. Det är inte helt ovanligt att man blandar kastanjebark och ekbark vid garvning av lädersulor, något som exempelvis JM Westons egna sulgarveri använder sig av.
 |
| Hudar som precis lyfts upp ur sitt kastanjebarksbad. Bild: The Rake |
Färgningsmetoder
Anilinfärgning
I anilinfärgning används inte längre anilin, då det är giftigt, men namnet lever kvar då metoden som används är densamma bara med andra substanser. Anilinfärgning är när lädret sänks ner i ett bad med färg som tränger in i lädret. Förr var det vanligt att det genomfärgades helt, struck trough på engelska, men idag är anilinfärgat läder i regel bara färgat en bit in så fortfarande ljust i mitten. Detta då det tar lång tid=är dyrt att genomfärga, och dessutom kan genomfärgat läder bli lite känsligare i vissa fall.
Anilinfärgat läder blir i en jämn färgton, och håller färgen mycket väl. Det går också genom olika metoder att få skiftningar även i anilinfärgat skinn, exempelvis Ilceas Radica-läder (som John Lobb kallar Museum calf) är anilinfärgat läder som baddas med blöta svampar under färgningen och på så sätt får sin speciella karaktär.
 |
| Vanligt anilinfärgat läder får en jämn fin färgton. Bild: Ludwig Reiter |
 |
| Italienska garveriet Ilceas läder Radica är ett speciellt behandlat anilinfärgat läder som får sitt djup genom att det baddas med svampar under färgningen. Bild: StyleForum |
Täckfärgning
Se stycket om corrected grain nedan.
Crustläder
I vissa fall, framför allt när man vill ha så kallad antiquie finish på skorna, så kommer lädret ofärgat eller i en ljus ton till skofabriken, och skon får sin slutgiltiga nyans genom behandling med läderfärg och skokräm efter att skon är färdigbyggd. Även här har alltså skinnet bara färgen på ytan, men det ska inte förväxlas med täckfärgat läder. Ibland är ofärgade crusthudarna färgade på ytan i garveriet, ibland hos skotillverkaren innan skorna börjar göras.
 |
| Handmålade skor från franska Septieme Largeur, som säljer flera av sina modeller i rent kromskinn som man själv får bestämma färg och finish på, för det humana pristillaget á 50 euro. Bild: Markowskis-Chausseur |
Behandlingsmetoder
Full grain
Fullnarv på svenska, men då det knapps används kör jag här på den engelska terminologin. Full grain är läder av bra kvalitet som inte har fått någon form av yttre behandling i form av slipning eller täcklager. Det är helt enkelt skinn som håller så bra kvalitet att det ser jämnt och fint ut i sig självt. Full grain läder tar emot skokräm och polish bra och går att putsa till bra glans.
 |
| Prover av full grain-läder i flera olika färger. Bild: Mark Charles Boots |
Corrected grain
Här finns massa uttryck som betyder ungefär samma sak, exempelvis polished binder, high shine, och så vidare. Det handlar om att man slipar ovandelen och täcker ytan med ett plastliknande lager, vaxlager eller tjockt färglager som döljer eventuella skönhetsfel på skinnet. Observera att lädret egentligen inte behöver vara av dålig kvalitet för att det är corrected grain eller täckfärgat, men dels går det inte att avgöra då man inte ser själva skinnet, dels används metoden framför allt för att täcka över felaktigheter i skinnet. Fördelen med corrected grain är att det är lättskött och ser blankt ut utan skokräm (skor i corrected grain går inte heller att putsa på samma sätt som full grain, då krämen inte kan gå in i lädret på grund av täcklagret utan bara smetas runt utanpå), men en stor nackdel är att med tiden spricker den behandlade ytan och fula sprickor bildas som inte går att få bort.
 |
| Ett skräckexempel på hur illa det kan se ut för ett par åldrade skor i corrected grain. Bild: StyleForum |
Slätpressat läder
Helt naturligt kalvskinn har en form av lätt grainkaraktär (här handlar grain alltså om struktur), alltså lite knottrigt och skrynkligt, men det är en grain som ofta är ganska ojämn och det är inte jättevanligt att den används. Skor i vad som benämns som ”vanligt” kalvskinn är egentligen slätpressat till den platta och jämna yta som den har.
 |
| Det vi normalt klasificerar som vanligt läder är de facto pressat till den släta struktur den har. Bild: Over Hours |
Grain-läder
Man kan också göra tvärtemot pressningen där man plattar till skinnet, och istället pressa dit ett grain-mönster. Exempelvis scotch grain är ett exempel på detta. Då skinnet inte pressas ihop lika mycket är grain-skinn ofta lite tjockare, och i kombination med den strukturerade ytan blir skinnet extra tåligt mot stryk och märken och passar därför bra till exempelvis kängor eller grövre skor.
 |
| Scotch grain, den troligtvis mest kända varianten av formpressad grain. Bild: StyleForum |
Mocka
På alla typer av läder ovan är det narvsidan som används, alltså yttersidan på djurets skinn. Mocka är det istället köttsidan som vänds utåt, och som slipas till den speciella sammetsliknande mjuka ytan. Nuförtiden är det dock oftast spaltmocka som används, split suede, där huden delas i flera lager som får ena sidan slipad. Riktig mocka, reverser calf, används för dyrare skor. En fördel med mocka är att du slipper de vanliga gångveck som bildas på vanligt läder, och används bara bra impregneringsspray klarar materialet även sämre väder utan problem.
 |
| Fin gyllenbrun och mjuk mocka. Bild: Etsy |
Nubuck
Nubuck är precis som mocka slipat skinn, men här är det inte köttsidan som slipas utan yttersidan, narven. Ger en matt och grov yta som tål en del, men som inte går att putsa med skokräm.
 |
| Nubuck är en lite ruffigare form av läder som sällan används till särskilt formella skor. Bild: E-how |
Mycket bra artikel, stående ovationer. Lärde mig faktiskt något också(hade ingen kolla på kastanjebarksgarvning).
Har väl egentligen bara en invändning. Du skriver:
”Här finns massa uttryck som betyder ungefär samma sak, exempelvis polished binder, high shine, och så vidare. Det handlar om att man täcker utan med ett plastliknande lager eller tjockt färglager som döljer eventuella skönhetsfel på skinnet.”
Jag är ingen anhängare av polished binder, men det tål att påpekas att det rör sig om lager av vax på en slipad yta. Det kan kanske kallas för corrected grain, men jag tycker ändå att det är lite orättvist att lättvindigt bunta ihop det med plastbehandlat läder.
Kul artikel som vanligt, detta ämne tål att behandlas. Om jag inte misstar mig så kallas det helnarv, och inte fullnarv? Nåväl, det var en petitess.
Har du någon erfarenhet av Markowski som du nämner ovan? Hade varit kul att beställa skor från dem någon gång och välja ytbehandling själv, tänkte om du visste ifall det fungerar bra med dem och kanske hur deras storlekar är. Håll med om att loafern du hänvisar till är oerhört lik Berluti Andy (och Italigente Roma givetvis), en tidlös klassiker och skönhet!
Instämmer i det du påpekar, är dock inte lätt att hålla koll på allt i denna djungel alla gånger 🙂
Mats Flördeg: Först och främst, tack så mycket! Jo hela det stycket är medvetet en förenkling av hela begreppet corrected grain, dels för att det är komplicerat där olika tillverkare kallar saker för olika saker och så vidare, och dels för att jag inte ville ägna spaltmeter åt kategorin.
Corrected grain är ju en form av samlingsbegrepp för allt läder som först slipas och sedan får ett nytt ”artificiellt” yttre lager, (även om det används så att säga fristående ofta), från metoden med plastfilm (som ofta kallas high shine) till läder som täcks med vaxliknande yta (ofta kallat då polished binder/polished leather)och täckfärgat läder där det täcks med ett lager färg. Jag trodde ärligt talat att det folk skulle vända sig mot är att jag buntar ihop high shine och täckfärgat läder, som ju är längre ifrån varandra än high shine och polished binder. Ordet ”plastliknande” var tänkt som en sorts ihopbuntning av plastfilm och vaxlager (då det ju också i vissa fall är svårt att avgöra om det ska klassas som plast eller vax) men det skadar ju inte om jag förtydligar lite så gör en mindre korrigering.
Lano: Tack tack! Helnarv är inget jag någonsin hört, och en snabb google-sökning ger 907 resultat för fullnarv och 7 för helnarv, så tror fullnarv är det som gäller.
Markowski ( http://www.markowski-chausseur.fr/home-en.html ) och Septieme Largeur ( http://www.septiemelargeur.fr/home-en.html )är två olika märken med samma ägare, Markowski är budgetlinjen och Septieme Largeur en lite finare. Det är bara Septieme Largeur som erbjuder en egendesignad finish. Jag har inte ägt skor från något av företagen själv, men har en bekant som har skor från båda och har hört hans åsikter och klämt och känt på dem och sett de åldras. Och jag skulle säga att båda är riktigt prisvärda skor i sin prisklass. Markowski kostar normalt 195 euro (knappt 1700 sek), vilket är under ex Loake 1880, men tycker det känns som de är snäppet bättre än Loakes, och Markowski har i mina ögon betydligt roligare läster och modeller än många brittiska budgetmärken.
Septieme Largeur är nog ännu mer bang for the buck. Riktigt fina skor med ”beveled waist”, ritsnedläggda sulor och träpeggade midjor och för drygt 2000 sek, som definitivt håller klart högre klass än redan nämnda Loake 1880 och dylika brittiska budgettillverkare. Och så då för 400 spänn till egendesignad finish.
Dessutom har båda märkena rea just nu fram till tisdag, så går att göra riktiga fynd. Markowski är nere på ca 1000 sek på vissa, och SL har flera modeller för vrakpriser på under 1200. Inte så många storlekar kvar nu tyvärr, men definitivt värt att kolla runt.
Har spenderat de senaste dagarna med att läsa igenom en månad åt gången av allt i din blogg. Måste säga att ojojoj vad många intressanta inlägg du har skrivit. Jag kommer definitivt se vad som skrivs på den här bloggen fortsättningvis! 🙂
Eftersom du i likhet med mig bor i Göteborg (nyinflyttad sen augusti), finns det någon speciell skomakare du skulle rekommendera? Jag har gått till den bakom haga-biografen och varit nöjd med det dem gjort åt mig där, men du kanske har några andra du går till. Behöver ändå göra en omklackning så då kan jag prova på det stället.
I april skall jag åka till London och spendera 4 dagar där. Har planerat in två besök i olika paraplyaffärer och det vore spännande om du kunde ge några tips om vart man skall gå, gällandes skor?
Väldigt roligt att höra, tack!
Den skomakare jag rankar som etta i Göteborg är Bassam som har Larssons skomakeri på Södra vägen, precis vid Heden. Väldigt duktig och rutinerad. Han har en lite speciell stil och kan verka lite arrogant ibland, men man lär sig hur han funkar efter ett tag och han är väldigt trevlig i grunden. Han har också Göteborgs bästa utbud av C&J, och även lite Cheaney och RM Williams. Dit går jag alltid när jag vill ha något svårare jobb utfört eller är något som ska fixas på ett par finare skor. Han är dock rätt dyr.
JNJ som du besökt bakom Hagabion är absolut helt okej, men upplever att de inte har samma fingertoppskänsla som Bassam. Dit går jag med billigare skor och enklare jobb, då de är klart billigare än Bassam.
De två är i alla fall de enda jag använder numera, och då har jag provat runt på ett antal andra som inte hållit nivån. Snubbarna i botten på Femman-huset är kanske inga superstjärnor på sitt jobb, men de är rätt skoj att snacka skit med och är billiga och har bra utbud på förbrukningsvaror som skosnören och putstrasor.
Det var ett tag sedan jag var i London, men givet är Jermyn Street, där ligger i prinicip alla brittiska kvalitetsskotillverkares flaggskeppsbutiker, ex John Lobb Paris, Crockett & Jones, Church’s, Tricker’s osv, och även bespoke-makare som Foster & Son och John Lobb Ltd. Savile Row antar jag att du kommer kika förbi, och där är det värt att gå in hos Gieves & Hawkes på No. 1 och spana in bespoke-makarna Carréducker på bottenvåningen samt kanske passa på att få en polish på ett par skor hos Justin ”The Shoe Snob” Fitzpatrick som sitter i butiken, och en bit bort på gatan har Gaziano & Girling sitt showroom. En annan intressant bespoke-tillverkare värd besök är Cleverley som ligger i Royal Arcade om jag inte missminner mig. Även om man är långt ifrån en bespoke-beställning är det väldigt inspirerande att se och känna på hantverket och materialet hos dem.
Tack så väldigt mycket för ditt utförliga svar!
Har letat upp var Jermyn Street ligger nu på en karta och den gatan kommer definitivt besökas. Savile Row är som du redan säger inplanerat och då skall jag se till att vi kollar in på Gieves & Hawkes som du nämner, kunde missats annars. Läste på ”The Shoe Snobs” blog om hans polish och det låter lockande måste jag säga.
Som du säger så är min budget en bit från bespoke beställning men väldigt trevligt att kolla på det ändå. Det var först förra sommaren som mina ögon öppnades upp för skornas underbara värld. Och din blogg är egentligen det första ställe som jag börja tillskansa mig kunskap om dem. Köpte ett par chelsea boots från Filippa K, det misstaget kommer jag definitivt inte göra om igen. Med andra ord är mitt skoförråd ganska begränsat och eftersom jag är student så byggs den upp rätt långsamt. Har dock sparat ett tag och har en budget på 3000 för ett par skor, eller runt 4500 för två par skor. Vet inte vilket av dem jag skall satsa på ännu, skulle helst köpa två för 4500 men beror ju på vad man hittar.