Dags då för den utlovade uppföljningen på förra inlägget om läder från olika djur, nu alltså om olika garvnings- och behandlingsmetoder av lädret. För enkelhetens skull utgår vi här enbart från kalvläder och olika metoder för detta, men självklart används samma typer av behandling även för många andra typer av skinn. Det finns också mängder av andra garvnings- och behandlingsmetoder som jag inte kommer att gå in på här, då jag enbart kommer att hålla mig till varianter vanliga inom skotillverkning.

 

Garvningsmetoder

Kromgarvning

Den vanligaste garvningsmetoden av läder till kvalitetsskor. Kallas om det är anilinfärgat (mer om det nedan) på engelska ofta för box calf. Kromgarvning går fort och är en förhållandevis billig garvningsmetod i grunden, och det är absolut inte så att bara riktigt fina skor är kromgarvade utan det används till allt från lågdbudgetskor till de finaste bespokeskorna, men skillnaden består där i hur kromgarvningen är utförd och framför allt i grundkvaliteten på lädret. Kromgarvning ger ett mjukt, töjbart, vattenbeständigt och tåligt läder som är enkelt att färga. Krom är en miljöfarlig metall, och kromgarvat läder ska sopsorteras som miljöfarligt avfall. Det är mindre farligt trevärdigt krom som används vid garvning, men vid förbränning övergår det till giftigt sexvärdigt krom som är cancerframkallande.¨
Hela hudar som har den karaktäristiska silverfärg som blir av kromgarvning.

Vegetabiliska garvningsmetoder:

Tanningarvning

Tannin, eller garvsyra, är det som oftast används vid vegetabilisk garvning av ovanläder, då även denna metod gör skinnet mjukt och följsamt. Tannin är så kallade polyfenoler som gör skinnet beständigt och hållbart. Det tar längre tid att genomföra en sådan här vegetabilisk garvningsmetod än att garva med krom. Innerfodret i skor är ofta i vegetabiliskt garvat läder, detta då man gärna vill ha naturligt behandlat material så nära huden. Tanningarvning kombineras ibland också med olika barksorter för olika karaktär på slutresultatet. Kan också kombineras med kromgarvning, kallad då ofta kombinationsgarvat, eller veg re-tanned, där man får en kombination av egenskaperna från krom och veg-garvat.
Vegetabiliskt garvat läder får till skillnad från kromgarvat direkt en naturlig och fin brun ton. Bild:  Difeltro

Ekgarvning

Vanligt till finare lädersulor. Ekgarvning är en tidsrkävande metod där tjockt läder ligger i stora tunnor i ungefär ett års tid, tillsammans med framför allt stora mängder ekbark. Lädret blir mycket hårt och väldigt tåligt. Exempelvis tyska Joh. Rendenbach och brittiska Bakers sulor, som betraktas som bland världens finaste lädersulor, är ekgarvade.
Ekgarvade sulor från Joh. Rendenbach. Bild: Hobson Derby

Kastanjebarksgarvning

I princip identiskt med ekgarvning både till tillvägagångssätt och slutgiltig produkt. Kastanjebarkgarvat läder används också till främst sulor och är i princip lika hållbart som ekbarkgarvade sulor. Välkända brittiska garveriet Thomas Ware använder sig av kastanjebarkgarvning till sina finaste lädersulor. Det är inte helt ovanligt att man blandar kastanjebark och ekbark vid garvning av lädersulor, något som exempelvis JM Westons egna sulgarveri använder sig av.
Hudar som precis lyfts upp ur sitt kastanjebarksbad. Bild: The Rake
Färgningsmetoder

Anilinfärgning

I anilinfärgning används inte längre anilin, då det är giftigt, men namnet lever kvar då metoden som används är densamma bara med andra substanser. Anilinfärgning är när lädret sänks ner i ett bad med färg som tränger in i lädret. Förr var det vanligt att det genomfärgades helt, struck trough på engelska, men idag är anilinfärgat läder i regel bara färgat en bit in så fortfarande ljust i mitten. Detta då det tar lång tid=är dyrt att genomfärga, och dessutom kan genomfärgat läder bli lite känsligare i vissa fall.
Anilinfärgat läder blir i en jämn färgton, och håller färgen mycket väl. Det går också genom olika metoder att få skiftningar även i anilinfärgat skinn, exempelvis Ilceas Radica-läder (som John Lobb kallar Museum calf) är anilinfärgat läder som baddas med blöta svampar under färgningen och på så sätt får sin speciella karaktär.
Vanligt anilinfärgat läder får en jämn fin färgton. Bild: Ludwig Reiter

 

Italienska garveriet Ilceas läder Radica är ett speciellt behandlat anilinfärgat läder som får sitt djup genom att det baddas med svampar under färgningen. Bild: StyleForum

Täckfärgning

Se stycket om corrected grain nedan.

Crustläder

I vissa fall, framför allt när man vill ha så kallad antiquie finish på skorna, så kommer lädret ofärgat eller i en ljus ton till skofabriken, och skon får sin slutgiltiga nyans genom behandling med läderfärg och skokräm efter att skon är färdigbyggd. Även här har alltså skinnet bara färgen på ytan, men det ska inte förväxlas med täckfärgat läder. Ibland är ofärgade crusthudarna färgade på ytan i garveriet, ibland hos skotillverkaren innan skorna börjar göras.
Handmålade skor från franska Septieme Largeur, som säljer flera av sina modeller i rent kromskinn som man själv får bestämma färg och finish på, för det humana pristillaget á 50 euro. Bild: Markowskis-Chausseur
Behandlingsmetoder

Full grain

Fullnarv på svenska, men då det knapps används kör jag här på den engelska terminologin. Full grain är läder av bra kvalitet som inte har fått någon form av yttre behandling i form av slipning eller täcklager. Det är helt enkelt skinn som håller så bra kvalitet att det ser jämnt och fint ut i sig självt. Full grain läder tar emot skokräm och polish bra och går att putsa till bra glans.
Prover av full grain-läder i flera olika färger. Bild: Mark Charles Boots

Corrected grain

Här finns massa uttryck som betyder ungefär samma sak, exempelvis polished binder, high shine, och så vidare. Det handlar om att man slipar ovandelen och täcker ytan med ett plastliknande lager, vaxlager eller tjockt färglager som döljer eventuella skönhetsfel på skinnet. Observera att lädret egentligen inte behöver vara av dålig kvalitet för att det är corrected grain eller täckfärgat, men dels går det inte att avgöra då man inte ser själva skinnet, dels används metoden framför allt för att täcka över felaktigheter i skinnet. Fördelen med corrected grain är att det är lättskött och ser blankt ut utan skokräm (skor i corrected grain går inte heller att putsa på samma sätt som full grain, då krämen inte kan gå in i lädret på grund av täcklagret utan bara smetas runt utanpå), men en stor nackdel är att med tiden spricker den behandlade ytan och fula sprickor bildas som inte går att få bort.
Ett skräckexempel på hur illa det kan se ut för ett par åldrade skor i corrected grain. Bild: StyleForum

Slätpressat läder

Helt naturligt kalvskinn har en form av lätt grainkaraktär (här handlar grain alltså om struktur), alltså lite knottrigt och skrynkligt, men det är en grain som ofta är ganska ojämn och det är inte jättevanligt att den används. Skor i vad som benämns som ”vanligt” kalvskinn är egentligen slätpressat till den platta och jämna yta som den har.
Det vi normalt klasificerar som vanligt läder är de facto pressat till den släta struktur den har. Bild: Over Hours

Grain-läder

Man kan också göra tvärtemot pressningen där man plattar till skinnet, och istället pressa dit ett grain-mönster. Exempelvis scotch grain är ett exempel på detta. Då skinnet inte pressas ihop lika mycket är grain-skinn ofta lite tjockare, och i kombination med den strukturerade ytan blir skinnet extra tåligt mot stryk och märken och passar därför bra till exempelvis kängor eller grövre skor.
Scotch grain, den troligtvis mest kända varianten av formpressad grain. Bild: StyleForum

Mocka

På alla typer av läder ovan är det narvsidan som används, alltså yttersidan på djurets skinn. Mocka är det istället köttsidan som vänds utåt, och som slipas till den speciella sammetsliknande mjuka ytan. Nuförtiden är det dock oftast spaltmocka som används, split suede, där huden delas i flera lager som får ena sidan slipad. Riktig mocka, reverser calf, används för dyrare skor. En fördel med mocka är att du slipper de vanliga gångveck som bildas på vanligt läder, och används bara bra impregneringsspray klarar materialet även sämre väder utan problem.
Fin gyllenbrun och mjuk mocka. Bild: Etsy

Nubuck

Nubuck är precis som mocka slipat skinn, men här är det inte köttsidan som slipas utan yttersidan, narven. Ger en matt och grov yta som tål en del, men som inte går att putsa med skokräm.
Nubuck är en lite ruffigare form av läder som sällan används till särskilt formella skor. Bild: E-how